nu finns min själ att nå här

jag ropar för att du ska förstå att jag vill bli sedd,
och det enda jag får tillbaka är ett eko av min spruckna röst
som reflekterar min osäkerhet
du bits och slåss och bränns så fort jag kommer för nära
jag har gett dig allt nu och allt du gav mig är märken på min hud

och även om du sträcker ut händerna så kommer du aldrig nå mig
mina fingertoppar kommer inte ens i närheten av dig
för vart jag än letar så ser jag bara ryggen av din skinnjacka
på en mils avstånd
fast glorian passar bra ihop med dina lockar

fan jävla skit och där står du igen
under mina ögonlock som faller ner alltför ofta nuförtiden
likt en övermänsklig varelse med gloria och skinnjacka
jag minns att skinnjackan luktade ny
du sa jag är inte övermänsklig, jag är bara ouppnåerlig